emmablock

 

Efter en jobbig dag på skolan och allt kändes skit skulle jag bege mig hem till mig. Hela dagen hade varit en katastof och jag kände hur jag verkligen hatade allt och alla. Jag satt på bussen hem och miljontals negativa tankar fladdrade runt i mitt huvud, deppiga känslor och självömkan. Jag kände tillslut att jag lika gärna kunde sluta med allt och bara ge upp. 

Men precis när jag var inne på den banan kom det en man och satte sig bredvid mig. Han började prata med mig och berättade hur jobbigt liv han hade och han sa till mig att jag inte göra samma misstag som han hade gjort. Han berättade hur han önskade om att få leva om sitt liv, och inte göra de snedsteg och val i livet som han gjort. Han sa till mig att jag skulle vara motiverad i plugget och lära mig saker för att det är roligt och inte för att man måste.

Den här mannen hade alkoholproblem och berättade om hur bra hans liv en gång varit, men att han valt fel väg i ett väldigt avgörande val, och därför hamnade han där han var idag. Han bad mig att aldrig förstöra mitt liv och att alltid tänka en extra gång innan jag gör ett avgörande val.

Jag gjorde som han sa och tänkte tillbaka på mina tidigare tankar, att sluta med allt och bara ge upp, det är inget alternativ, det är inget val. Jag kan inte stå i en vägkorsning och välja den vägen som leder till ett helvete. Jag vet själv att om man förnekar eller skjuter upp saker gräver man bara gropen djupare, och det kommer bli jobbigare att komma upp ur den när man väl vill, om det ens kommer att vara möjligt.